-
1 ὄρθιος
ὄρθιος, bei den Att. auch 2 Endgn, 1) grad aufwärts, bergan; οἶμος, Hes. O. 292, Ggstz πρηνής; ὥςτε πάντας ὀρϑίας στῆσαι φόβῳ δείσαντας τρίχας, Soph. O. C. 1624, das Haar aufsträuben; vgl. Aesch. τριχὸς δ' ὀρϑίας πλόκαμος ἵσταται, Spt. 546; ἔϑειραι, Eur. Hel. 638; πύργος, Phoen. 1229; ὄρϑια ἦν τὰ γέῤῥα, Her. 9, 102; ὄρϑιον ἰέναι steht gegenüber dem ὁμαλές, Xen. An. 4, 6, 12; πρὸς ὄρϑιον ἄγειν, Cyr. 2, 2, 24; καταφέρεσϑαι κατὰ τοῦ ὀρϑίου, Arr. 1, 1, 11. – Gew. von der Stimme, gradauf tönend (oder aufregend?), laut, hell, ἤϋσε ϑεὰ μέγα τε δεινόν τε ὄρϑια, Il. 11, 11; ἰάχησε, ἐβόησε ὄρϑια φωνῇ, H. h. Cer. 20. 432; ὄρϑιον ὤρυσε, φώνασε, Pind. Ol. 9, 117 N. 10, 76, der auch übertr. sagt ὀρϑίαν ὕβριν κνωδάλων, P. 10, 36; ὄρϑια κωκύματα, Soph. Ant. 1191; κηρύγματα, El. 673; ὄρϑιον δ' ἅμα ἀντηλάλαξε ἠχώ, Aesch. Pers. 381; κελεύσματα, Ch. 740; κήρυγμα, Eur. I. A. 94; φϑέγματα, Hel. 1591; bes. νόμος, eine sehr hohe, helle Weise, Tonart, Her. 1, 24, Ar. Ach. 16 Equ. 1276; ἐπιτείνουσι τὸ φϑέγμα μέχρι πρὸς τὸ ὄρϑιον, Luc. bis acc. 11. – 2) in grader Richtung fortgehend; ἴχνος, Xen. Cyn. 6, 14; ὄρϑιον φεύγειν, 5, 29. Bei Her. 4, 101 steht τὰ ὄρϑια, τὰ ἐς τὴν μεσόγαιαν φέροντα dem τὰ ἐπικάρσια entgegen, von der Küste aufwärts, ins Land hinein. – Ἡ ὀρϑία, der rechte Winkel, Plut. Is. et Os. 56; übertr., ἤϑη ὄρϑια καὶ καϑαρά, Sull. 1. – In der Kriegssprache προςβάλλειν ὀρϑίοις λόχοις, Xen. An. 4, 2, 11, mit graden, colonneuartig aufmarschirten Lochen, wo die Soldaten einer hinter dem anderen gehen, im Ggstz zur Phalanx, wo ein Lochos mit breiterer Front eintritt, vgl. 4, 3, 17 u. 4, 8, 10, δοκεῖ παύσαντας τὴν φάλαγγα λόχους ὀρϑίους ποιῆσαι, wo die verschiedene Marsch- und Kampfweise bei beiden auseinandergesetzt ist; ὀρϑίους ποιεῖσϑαι τοὺς λόχους, Cyr. 3, 2, 6; s. Ael. Tact. 30; nach Suid. heißt überhaupt πᾶν τάγμα ὄρϑιον, ὃ ἂν τὸ βάϑος ἔχῃ πλέον τοῦ μήκους, im Ggstz von παράμηκες. Auch Pol. sagt so: προῆγον αὐτοὺς ὀρϑίους ἐπὶ τοὺς πολεμίους, 11, 23, 2; auch προςέβαλλον τοῖς κέρασιν ὀρϑίαις ταῖς Ῥωμαϊκαῖς δυνάμεσι, ib. 3.
-
2 ὄρθιος
A straight up, steep, uphill, ;πάγοι S.Fr.89
; ;ὁδός X.An.1.2.21
, etc. ; ὄρθιον ἑτέραν (sc. ὁδὸν)ἐπορεύοντο Th.
l.c. ; ὄρθιον or πρὸς ὄρθιον ἰέναι march uphill, X.An.4.6.12, HG2.4.15 ; ἡ ἀρετὴ πρὸς ὄρθιον ἄγουσα leading by a steep path, Id.Cyr.2.2.24 ; πρὸς ὀρθίῳ on rising ground, opp. ἐν ἐπιπέδῳ, Id.HG6.4.14 ; κατὰ τοῦ ὀ. by a steep descent, Arr.An.1.1.8; τὰ ὄ. the country from the coast upwards, τὰ ἐς μεσόγαιαν φέροντα, Hdt.4.101.2 upright, standing,ὄ. ἦν τὰ γέρρα Id.9.102
;πύργοι E.Andr.10
; esp. of hair,ὀ. στῆσαι τρίχας S.OC 1624
; (lyr.), cf. E.Hel. 632 (lyr.) ; also ὄ. ἐφιστὰς τὸ οὖς pricking up the ear, Luc.Tim.23 ; of animals, rampant, Pi.P.10.36.II of the voice, high-pitched, shrill, ; ; , Ichn.40 ;ὀρθία σάλπιγγος ἠχώ E.Tr. 1266
: more freq. the neut. as Adv., ἤϋσε.. ὄρθια she cried aloud, Il.11.11 (not found elsewh. in Hom.) ;ἰάχησε δ' ἄρ' ὄρθια φωνῇ h.Cer.20
, cf. 432 ; so ὄρθιον ὤρυσαι, φωνεῖν, Pi.O.9.109, N.10.76 ;ὄρθιον ἀντηλάλαξε.. ἠχώ A.Pers. 389
;ἐσήμην' ὄρθιον σάλπιγγι E.Heracl. 830
.2 νόμος ὄ. a traditional melody of very high pitch (cf. Arist.Pr. 920b20), Hdt.1.24, Ar.Eq. 1279, etc.: pl.,ὀρθίοις ἐν νόμοις A. Ag. 1153
(lyr.); also ὁ ὄρθιος alone, Ar.Ach.16, etc., cf. Sapph.Supp. 20c.4 (p.78 Lobel);μελῳδία ὄ. Plu.2.1140f
.b ὄρθιος, ὁ, in Metre, the foot - - <*>, Aristid.Quint.1.16, cf. Plu.2.1140f, Bacch.Harm. 101.III in military language, formed in column, opp. in line or extended front,ὀ. ποιεῖσθαι τοὺς λόχους X.Cyr.3.2.6
, cf. An.4.8.10 ; προσβάλλειν ὀ. τοῖς λόχοις ib.4.2.11 ; ἄγειν τοὺς λόχους ὀ. bring them up in column, ib.4.3.17 ;προῆγεν [αὐτοὺς] ὀ. ἐπὶ τοὺς πολεμίους Plb. 11.23.2
, cf. Polyaen.5.16.1.b of stones in building, engaged lengthwise in the wall, i.e. with only the short sides showing, headers (opp. stretchers)τιθέντας τοὺς λίθους ὀρθίους ἐν γύψῳ Ph.Bel.80.21
.IV generally, like ὀρθός, straight, opp. crooked,φλέψ Hp. Aph.5.68
, Gal.11.218 ;ἴχνος X.Cyn.6.14
,15 ;τάφροι Thphr.CP3.6.3
; opp.πλάγιος, κάλαμοι Aen.Tact.32.2
: metaph.,ἤθη ὄ.
straight-forwardness,Plu.
Sull.1 ;ὄ. καὶ αὐθέκαστος Id.Cat.Ma.6
.2 -ία, ἡ, latus rectum of a conic, Apollon.Perg.1.11, al.3 ὀ. διάμετρος conjugate diameter of a two-branched curve, Id.1Def.1, al.VI Ὄρθιος, epith. of Asclepius, IG42(1).459 (Epid.).
Перевод: с греческого на все языки
со всех языков на греческий- Со всех языков на:
- Греческий
- С греческого на:
- Все языки
- Английский
- Немецкий